Bukfetma
Patric kom hem idag efter sin tripp till Norrlands vackra vyer. Han smög in i mitt rum på morgonen där jag låg yrvaken och sur för att min hund Enzo just krossat min arm i ett glädjeskutt upp i min säng. Men det blev en underbar morgon i alla fall.
Några timmar senare satt vi på moppen på väg hem till Patric i regnet och åkte förbi en hund bakom sickla köpkvarter. Jag var hundra procent säker på att det var Enzo bakifrån, men sen såg jag att vovven saknade Enzos fina vita partier på bröstet och i ansiktet. Så när vi åker förbi vovven (och hans matte) som måste ha varit Enzos bror eller något (för de var så sjukt lika) är jag as glad och har ett stort leende på läpparna. Då ser matten mig, en ung?? brud, och ger mig fingret? sådär härligt aggressivt
Jag förstår ingenting där bak på moppen och langar tillbaka ett "vad är grejen?" axelryck. Den resterande vägen hem spenderade jag med att tänka på vad det just var som hände... Vart tog kärleken vägen?
Kommentarer
Trackback
